Pingvin Collvin

Vet du vad pingvingång är för något? Inte det!? Det är när du tagit på dig för små strumpbyxor som under tiden du rör dig glider lite ner över höfterna. Det värsta är när du sitter ner och reser dig upp, då har det kasat än längre ned. Ska du sedan gå en liten sträcka måste du minimera steglängden för att undvika strumpbyxekatastrof, dvs, strumpbyxor nere vid anklarna, ute mitt på blanka dagen, exempelvis på Sveavägen eller Slussen. Den här minimerade steglängden slutar i att du går som en superstressad pingvin.

Idag hade jag en sådan pingvindag. För små strumpbyxor i kombination med ett par halkiga microfiber trosor. På jobbet är det ok - där smiter man in på damernas och justerar. Men hemresan var inte bra. När jag väl är på plats på blåbussen hem till Nacka och sitter bredvid en äldre dam så har de glidit ner till strax ovanför knäskålarna. Lyckligtvis gick min klänning längre ned än så. När jag stiger av bussen fortsätter glidet. Nu när jag bara är 150 meter från min port så känns det som det kvittar. Det är mörkt, ingen jag känner kan se mig (grannarna bryr jag mig inte om). Skulle jag ställa mig och lyfta upp klänningen och köra ett strumpbyxedrag skulle jag få mycket mer uppmärksamhet av förbipasserande (och ingen alls bra uppmärksamhet man önskar som kvinna.). Nu är det bara att gå hemåt och känna klänningstyget kring mina strumpbyxeoklädda ben. När jag väl satte nyckeln i dörren så var det strumpbyxor möter ankel. En kvinnlig granne står och väntar på hissen bakom mig men jag låtsas varken se eller höra henne.

Nu är det dags för trosor ner till ankel. Gynekologen i Askim börjar alldeles strax.

TTFN!

- Ulrika